Hassafon > Helg > Pèsaḥ >

Birkàt hammazón | בִּרְכַּת הַמָּזוֹן
Bønn etter maten på hebraisk i original og translitterasjon og med norsk omsetjing

Dette er den versjonen
av Birkàt hammazon
som blir bruka under pèsaḥ.
For den generelle
Birkàt hammazón, sjå:
> Norsk
> English
> Ladino (Castellano)

Denne versjonen er ein nordeuropéisk sefardisk versjon basert først og fremst på trykte kjelder frå Nederland (1634, 1650, 1695) og på den handskrivne København-haggadáen (1739).


Màjim aḥaroním

Føre vi seier Birkàt hammazón skyl vi fingrane: Skyl fingertuppane på begge hendene. Tørk hendene godt. Vatnet som har vorte bruka til màjim aḥaroním er rekna som tamé (ureint), og skal derfor takast bort frå bordet føre vi fortset.

Vin eller annan drikke

På šabbát, jom tób og ved andre festlege anledningar er det skikk å seie Birkàt hammazón over eit glas kašér vin eller druejuice. På kvardagar seier vi gjerne Birkàt hammazón over andre drikkevarer i staden.

3. vinbeger (cop. 2002, Skrivarstuå) 3. vinbeger (cop. 2002, Skrivarstuå) 3. vinbeger (cop. 2002, Skrivarstuå)

3. beger

Fyll vinbegeret for tredje gong. Ikkje drikk vinen (eller druejuicen) enno. Det blir sagt berakhá over dette begeret sist i birkát hammazón.
(Om færre enn tre jødar over bar/bat miṣvá-alder er til stades,
gå rett til berakhá 1 av Birkàt hammazón)

Zimmún

Om minst tre jødar over bené miṣvá-alder har ete saman, seier ein Zimmún.
[Det følgjande er den vanlege versjonen for kvardagar og helgedagar. Andre versjonar finst for familiehøgtider (bryllup, berít milá og zèbed habbát) og for sørgjande.]
Orda i (parentes) blir utelatne om under 10 er til stades. Der teksta er oppsett slik: { a | b }, blir alternativ a lese blant 3 9 og alternativ b blant 10 eller fleire.

Leiaren seier:

נְבָרֵךְ (אֱלֹהֵֽינוּ) שֶׁאָכַֽלְנוּ מִשֶּׁלּוֹ׃

Nebarékh (Elohénu) šeakhàlnu miššelló.

Sign { Den | vår Gud } som gjev oss mat frå Seg.

Alle svarar:

בָּרוּךְ (אֱלֹהֵֽינוּ) שֶׁאָכַֽלְנוּ מִשֶּׁלּוֹ וּבְטוּבוֹ חָיִֽינוּ׃

Barúkh (Elohénu) šeakhàlnu miššelló ubṭubó ḥajínu.

Signa er { Den | vår Gud } som gjev oss mat frå Seg og som vi lever i godheita åt!

Leiaren tek opp att:

בָּרוּךְ (אֱלֹהֵֽינוּ) שֶׁאָכַֽלְנוּ מִשֶּׁלּוֹ וּבְטוּבוֹ חָיִֽינוּ׃

Barúkh (Elohénu) šeakhàlnu miššelló ubṭubó ḥajínu.

Signa er { Den | vår Gud } som gjev oss mat frå Seg og som vi lever i godheita åt!

Leiaren fortset:

בָּרוּךְ הוּא וּבָרוּךְ שְׁמוֹ וּבָרוּךְ זִכְרוֹ לְעֽוֹלְמֵי עַד׃

Barúkh Hú ubarúkh Šemó, ubarúkh zikhró leŋólemē ŋàd.

Signa er Den, og signa er Namnet Dess, og signa er minnet Dess i all æva!

Om færre enn tre jødar over bené miṣvá-alder har ete saman, begynn her:


1: Som gjev mat åt verda

בָּרוּךְ אַתָּה יי. אֱלֹהֵֽינוּ מֶֽלֶךְ הָֽעוֹלָם. הַזָּן אֶת הָֽעוֹלָם כֻּלּוֹ בְּחֵן בְּחֶֽסֶד וּבְרַֽחֲמִים. כָּֽאָמוּר. נֹתֵ֣ן לֶ֭חֶם לְכָל־בָּשָׂ֑ר כִּ֖י לְעוֹלָ֣ם חַסְדּֽוֹ׃ וְטוּבוֹ הַגָּדוֹל תָּמִיד לֹא חָסַר־לָֽנוּ וְאַל יֶחְסַר־לָֽנוּ מָזוֹן תָּמִיד לְעוֹלָם וָעֶד. כִּי הוּא זָן וּמְפַרְנֵס לַכֹּל. כָּֽאָמוּר. פּוֹתֵ֥חַ אֶת־יָדֶ֑ךָ וּמַשְׂבִּ֖יעַ לְכָל־חַ֣י רָצֽוֹן׃ בָּרוּךְ אַתָּה יי. הַזָּן אֶת הַכֹּל׃

Barúkh attá Adonáj, Elohénu mèlekh háŋolám, hazzán et háŋolám kulló beḥén beḥèsed ubràḥamím, káamúr: «Notén lèḥem lekhol-basár; kí leŋolám ḥasdó.» Vetubó haggadól tamíd ló ḥásar-lánu, veàl jèḥsar-lánu mazón tamíd leŋolám vaŋèd; ki Hú zán umfarnés lakkól, káamúr: «Potéaḥ et-jadèkha; umasbíaŋ lekhol-ḥàj raṣón.» Barúkh attá Adonáj, hazzán et hakkól.

Signa er Du, Adonáj, vår Gud, universets herskar, som gjev verda mat ― alt i nåde, i godskap og i miskunn; som det er sagt: Du gjev brød åt alt kjøt, for godskapen Din er i æva. Og den store godskapen Din er evig ― aldri feila han oss; og må maten aldri feile oss nokon gong i æva; for Du mata og forsørgde alle, som det er sagt: «Du opnar Handa Di og mettar alt liv i velvilje.» Signa er Du, Adonáj, som gjev mat åt alle.


2: For landet og for maten

(Nokre kjelder seier at kvinner skal utelata teksten i parentes her.)

נוֹדֶה לְךָ יי אֱלֹהֵֽינוּ עַל שֶׁהִנְחַֽלְתָּ לַֽאֲבוֹתֵֽינוּ אֶֽרֶץ חֶמְדָּה טוֹבָה וּרְחָבָה. בְּרִית וְתוֹרָה. חַיִּים וּמָזוֹן. עַל שֶׁהֽוֹצֵאתָֽנוּ מֵאֶֽרֶץ מִצְרַֽיִם. וּפְדִיתָֽנוּ מִבֵּית עֲבָדִים. (וְעַל בְּרִֽיתְךָ שֶׁחָתַֽמְתָּ בִבְשָׂרֵֽנוּ) וְעַל חֻקֵּי רְצֽוֹנְךָ שֶׁהֽוֹדַעְתָֽנוּ. שֶֽׁאַתָּה זָן וּמְפַרְנֵס אוֹתָֽנוּ׃

Nodè lekhá Adonáj Elohénu, ŋal šehinḥàlta làaboténu èreṣ ḥemdá, ṭobá urḥabá, berít veTorá, ḥajjím umazón, ŋal šehóṣētánu mēèreṣ Miṣràjim ufditánu mibbét ŋabadím, (veŋal berítekhá šèḥatàmta bibsarénu,) veŋal ḥukké reṣónekhá šehódaŋtánu, veŋal ḥajjím umazón šèattá zán umfarnés otánu.

Vi takkar Deg, Adonáj, vår Gud, for at Du gav til odels åt foreldra våre eit land som er attråverdig, godt og vidt pakt og Torá; liv og mat; for at Du førde oss ut av landet Egypt og fridde oss frå slavehuset; (og for pakta Di som Du sette som segl i kjøtet vårt;) og for føreskriftene av viljen Din som Du lét oss kjenne; og for livet og maten som Du mata og forsørgde oss med.

(På ḥanukká og purím, sei ŋAl hannissím.)

וְעַל הַכֹּל יי אֱלֹהֵֽינוּ אָֽנוּ מוֹדִים לָךְ. וּמְבָֽרְכִים אֶת שְׁמָךְ. כָּֽאָמוּר. וְאָֽכַלְתָּ֖ וְשָׂבָ֑עְתָּ וּבֵֽרַכְתָּ֙ אֶת־י֣י אֱלֹהֶ֔יךָ עַל־הָאָ֥רֶץ הַטֹּבָ֖ה אֲשֶׁ֥ר נָֽתַן־לָֽךְ׃ בָּרוּךְ אַתָּה יי. עַל הָאָֽרֶץ וְעַל הַמָּזוֹן׃

Veŋal hakkól, Adonáj Elohénu, ánu modím lákh, umbárekhím et šemákh, káamúr: «Veákhaltá vesabàŋta ubérakhtá et-Adonáj Elohèkha ŋal haáreṣ haṭṭobá ašèr nátan-lákh.» Barúkh attá Adonáj, ŋal haáreṣ veŋal hammazón.

Og for alt dette, Adonáj, vår Gud, takkar vi Deg og signar Namnet Ditt, som det er sagt: «Og de skal eta og mettast og signe den Adonáj, Guden dykkar, for det gode landet som Den gav dykk.» Signa er Du, Adonáj, for landet og for maten.


3: Jerusalem, byen Din

רַחֵם יי אֱלֹהֵֽינוּ עָלֵֽינוּ. עַל יִשְׂרָאֵל עַמָּךְ. וְעַל יְרֽוּשָׁלִַֽם עִירָךְ. וְעַל הַר צִיּוֹן מִשְׁכַּן כְּבוֹדָךְ. וְעַל הַבַּֽיִת הַגָּדוֹל וְהַקָּדוֹשׁ שֶׁנִּקְרָא שִׁמְךָ עָלָיו׃ אָבִֽינוּ רוֹעֵֽנוּ. זוּנֵֽנוּ פַּרְנְסֵֽנוּ וְכַלְכְּלֵֽנוּ. הַרְוִיחֵֽנוּ. הַרְוַח־לָֽנוּ מְהֵרָה מִכָּל־צָֽרוֹתֵֽינוּ. וְאַל תַּצְרִיכֵֽנוּ יי אֱלֹהֵינוּ לִידֵי מַתְּנַת בָּשָׂר וָדָם. וְלֹא לִידֵי חַלְוָֽאָתָם. שֶֽׁמַּתָּֽנָתָם מְעֻטָּה וְחֶרְפָּתָם מְרוּבָּה אֶלָּא לְיָֽדְךָ הַמְּלֵאָה וְהָֽרְחָבָה. לֹא נֵבוֹשׁ בָּֽעוֹלָם הַזֶּה. וְלֹא נִכָּלֵם לְעוֹלָם הַבָּא. וּמַלְכוּת בֵּית דָּוִד מְשִׁיחָךְ תַּֽחֲזִירֶֽנָּה לִמְקוֹמָהּ בִּמְהֵרָה בְּיָמֵֽינוּ׃

Raḥém, Adonáj Elohénu, ŋalénu, veŋal Jisraél ŋammákh, veŋal Jerúšalàim ŋirákh, veŋal hàr Ṣijjón miškàn kebodákh, veŋal habbàjit haggadól vehakkadóš šennikrá Šimkhá ŋaláv. Abínu, roŋénu, zunénu, parnesénu, vekhalkelénu, veharviḥénu harvaḥ lánu mehērá mikkòl ṣároténu. Veàl taṣrikhénu, Adonáj Elohénu, ló lidé mattenót basár vadám, veló lidé halváatám, šemmattenatám meŋuṭṭá veḥerpatám merubá, ellá lejádekhá hammelēá veháreḥabá; ló nēbóš báŋolám hazzè veló nikkalém leŋolám habbá; umalkhút bét Davíd mešiḥákh tàhazirènna limkomáh bimhērá bejaménu.

Vis miskunn, Adonáj, vår Gud, med oss, med Israel folket Ditt, og med Jerusalem byen Din, og med Sionsfjellet staden for æra Di, og med det store og heilage Huset Ditt, som Namnet Ditt blir kalla over. Vår Forelder: Gjet oss, mat oss, forsørg oss, hald oss oppe, lat oss tene til livsopphald, og lett oss snarleg frå alle sorgene våre. Og lat oss ikkje, Adonáj, vår Gud, vera avhengige av gåver frå hender av kjøtt og blod, og ikkje vera avhengige av lån frå dei ― for gåvene deira er småe og skamma deira er stor; men av den fulle og vide Handa Di, ikkje skal vi skjemmast i denne verda og ikkje bli utskjemde i verda som kjem; og lat riket åt Din utvalde Davíds hus bli atterinnsett på staden sin snarleg og i dagane våre.

På šabbát, legg til «Reṣé vehàḥaliṣénu»:

רְצֵא וְהַֽחֲלִיצֵֽנוּ יי אֱלֹהֵֽינוּ בְּמִצְוֹתֶֽיךָ וּבְמִצְוַת יוֹם הַשְּׁבִיעִי. הַשַּׁבָּת הַגָּדוֹל וְהַקָּדוֹשׁ הַזֶּה. כִּי יוֹם גָּדוֹל וְקָדוֹשׁ הוּא מִלְּפָנֶֽיךָ. נִשְׁבּוֹת בּוֹ וְנָנֽוּחַ בּוֹ כְּמִצְוַת חוּקֵּי רְצוֹנָךְ. וְאַל תְּהִי צָרָה וְיָגוֹן בְּיוֹם מְנֽוּחָתֵֽינוּ. וְהַרְאֵֽנוּ בְּנֶֽחָמַת צִיּוֹן בִּמְהֵרָה בְּיָמֵֽינוּ. כִּי אַתָּה הוּא בַּֽעַל הַנֶּֽחָמוֹת.

Reṣé vehàḥaliṣénu, Adonáj Elohénu, bemiṣvotáv, ubmiṣvàt jóm haššebiŋí, haššabbát haggadól vehakkadóš hazzè, ki jóm gadól vekadóš hú millefanèkha, nišbót bo, venanúaḥ bo, kemiṣvàt ḥukké reṣonákh, veàl tehí ṣará vejağón bejóm menúḥaténu, vehar’énu benèḥamàt Ṣijjón bimhērá bejaménu, ki attá Hú bàŋal hannèḥamót.

Lat viljen Din vera å styrkje oss, Adonáj, vår Gud, gjennom boda Dine, og gjennom bodet om den sjuande dagen, denne store og heilage šabbáten, for ein stor og heilag dag er han for åsynet Ditt; vi vil kvile på han og vera i ro på han etter bodet av føreskriftene etter viljen Din; og lat det ikkje vera sorger og vanskar på kviledagen vår, og lat oss få sjå Sion si trøyst snarleg og i dagane våre for Du er trøystenes meister.

 

På šabbát, inkludert under høgtider, avslutt slik:

בָּרוּךְ אַתָּה יי. מְנַחֵם עַמּוֹ יִשְׂרָאֵל בְּבִנְיַן יְרֽוּשָׁלִַֽם. אָמֵן׃

Barúkh attá Adonáj, menaḥém ŋammó Jisraél bebinjàn Jerúšalàim; Amén.

Signa er Du, Adonáj, trøystar av folket Ditt, Israel, gjennom byggjinga av Jerusalem. Amén.


På vekedagar, inkludert under høgtider, avslutt slik:

בָּרוּךְ אַתָּה יי. בּוֹנֶה בְּרַֽחֲמָיו יְרֽוּשָׁלִַֽם. אָמֵן׃

Barúkh attá Adonáj, bonè beràḥamáv Jerúšalàim; Amén.

Signa er Du, Adonáj, som i miskunna Di byggjer Jerusalem. Amén.



På pèsaḥ, inkludert ḥol hammoŋéd (romhelga, mellomdagane), legg vi til bolken «Jàŋalè vejabó»:

אֱלֹהֵֽינוּ וֵֽאלֹהֵי אֲבוֹתֵֽינוּ. יַֽעֲלֶה וְיָבֹא יַגִּֽיעַ יֵֽרָאֶה וְיֵֽרָצֶה וְיִשָּׁמַע וְיִפָּקֵד וְיִזָּכֵר זִכְרוֹנֵֽנוּ וְזִכְרוֹן אֲבוֹתֵֽינוּ. זִכְרוֹן יְרֽוּשָׁלִַֽם עִירָךְ. וְזִכְרוֹן מָשִֽׁיחַ בֶּן דָּוִד עַבְדָּךְ. וְזִכְרוֹן כָּל־עַמְּךָ בֵּית יִשְׂרָאֵל לְפָנֶֽיךָ. לִפְלֵיטָה לְטוֹבָה לְחֵן לְחֶֽסֶד וּלְרַֽחֲמִים. בְּיוֹם חַג הַמַּצּוֹת הַזֶּה. (יוֹם טוֹב מִקְרָא קֹֽדֶשׁ הַזֶּה.) זְמַן חֵרוּתֵֽינוּ. לְרַחֵם בּוֹ עָלֵֽינוּ וּלְהֽוֹשִׁיעֵֽנוּ. זָכְרֵֽנוּ יהוה אֱלֹהֵֽינוּ בּוֹ לְטוֹבָה (אָמֵן). וּפָקְדֵּֽנוּ בּוֹ לִבְרָכָה (אָמֵן). וְהֽוֹשִׁיעֵֽנוּ בּוֹ לְחַיִּים טוֹבִים (אָמֵן). בִּדְבַר יְשׁוּעָה וְרַֽחֲמִים. חוּס וְחָנֵּֽנוּ (וַֽחֲמוֹל) וְרַחֵם עָלֵֽינוּ וְהֽוֹשִׁיעֵֽנוּ. כִּי אֵל מֶֽלֶךְ חַנּוּן וְרַחוּם אַתָּה׃

Elohénu vÉlohé aboténu, jàŋalè vejabó, jaggíaŋ jéraè vejéraṣè, jiššamàŋ, jippakéd vejizzakhér zikhronénu, vezikhrón aboténu, zikhrón Jerúšalàim ŋirákh, vezikhrón Mašíaḥ ben Davíd ŋabdákh, vezikhrón kol-ŋammekhá bét Jisraél lefanèkha, liflēṭá leṭobá, leḥén, leḥèsed ulràḥamím, bejóm ḥàğ hammaṣṣót hazzè, (jom ṭób mikrá kódeš hazzè,) zemàn ḥéruténu, leraḥém bo ŋalénu ulhóšiŋénu.   Zokhrénu, Adonáj Elohénu, bo leṭobá (Amén!), ufokdénu bo librakhá (Amén!), vehóšiŋénu bo leḥajjím ṭobím (Amén!), ubidbàr ješuŋá veràḥamím, ḥús veḥonnénu (vàḥamól) veraḥém ŋalénu, vehóšiŋénu, ki Él mèlekh ḥannún veraḥúm attá.

Vår Gud og guden åt foreldra våre: Lat minnet om oss og foreldra våre, såvel som minnet om Jerusalem byen Din, minnet om Mašíah son av David, tenaren Din, og minnet om heile israelsfolket Ditt rise opp, og komma, og nå fram til, og visast for Deg, og bli teke godt i mot, og høyrd, og tenkt på, og komme i hug for åsynet Ditt, så det kan bringe oss berging, velvere, sjarme, godheit og miskunn på denne dagen av flatbrødfesten, (denne dagen av heilag tileigning,) tida for fridommen vår, for å vise oss miskunn på han og berge oss. Hugs oss på han, Adonáj, vår Gud, for gode ting! (Amén!) Og oppsøk oss med signing! (Amén!) Og berg oss på han for eit godt liv! (Amén!) Med ord om berging og miskunn, spar oss og ber over med oss; ha miskunn med oss og berg oss, for Du, Gud, er ein overberande og miskunnsam herskar.


Etter gammal spansk/portugisisk minhág, konkludér del 3 slik:

בְּחַיֵּֽינוּ וּבְחַיֵּי כָּל־בֵּית יִשְׂרָאֵל. תִּבָּנֶה עִיר צִיּוֹן וְתִכּוֹן הָֽעֲבוֹדָה בִּירֽוּשָׁלִַֽם׃

Beḥajjénu ubḥajjé kol-bét Jisraél, tibbanè ŋír Ṣijjón, vetikkón háŋabodá bIrúšalàjim.

I dagane våre og i dagane åt heile Israel, lat Sions by bli atteroppbygd, og lat tempeltenesta bli atterinnsett i Jerusalem.


4: Som er god og gjer godt

בָּרוּךְ אַתָּה יי. אֱלֹהֵֽינוּ מֶֽלֶךְ הָֽעוֹלָם לָעַד. הָאֵל אָבִֽינוּ מַלְכֵּֽנוּ אַדִּירֵֽנוּ בּֽוֹרְאֵֽנוּ גּֽוֹאֲלֵֽנוּ קְדוֹשֵֽׁנוּ קְדוֹשׁ יַֽעֲקֹב רוֹעֵֽנוּ רוֹעֶה יִשְׂרָאֵל. הַמֶּֽלֶךְ הַטּוֹב וְהַמֵּטִיב לַכֹּל שֶׁבְּכָל־יוֹם וָיוֹם הוּא מֵטִיב לָֽנוּ הוּא הֵטִיב לָֽנוּ הוּא יֵיטִיב לָֽנוּ. הוּא גּֽוֹמְלֵֽנוּ הוּא גְּמָלָֽנוּ הוּא יִגְמְלֵֽנוּ לָעַד. חֵן וְחֶֽסֶד וְרַֽחֲמִים וְרֵֽוַח וְהַצָּלָה וְכָל־טוּב׃

Barúkh attá Adonáj, Elohénu mèlekh háŋolám laŋàd, haÉl Abínu, Malkénu, Addirénu, Bóreénu, Góalénu, Kedošénu kedóš Jàŋakób, Roŋénu, roŋè Jisraél, hamMèlekh haṭṭób vehammēṭíb lakkól, šebbəkhòl jóm vajóm Hú mēṭíb lánu, Hú hēṭíb lánu, Hú jēṭíb lánu; Hú gómelénu, Hú gemalánu, Hú jiğmelénu laŋàd ḥén veḥèsed veràḥamím, verévaḥ vehaṣṣalá vekhòl ṭúb.

Signa er Du, Adonáj, vår Gud, universets herskar i æva; Gud, vår Forelder, Herskaren vår, vår Mektige, Skaparen vår, Bergaren vår, vår Heilage; Jakobs Heilage; gjetaren vår, Israels gjetar; herskaren som er god og gjer godt mot alle; for kvar ein dag gjorde Han oss godt, gjer Han oss godt og vil Han gjera oss godt; Han lønna oss, lønnar oss og vil lønne oss i æva med nåde og godskap og miskunn, og metting og berging og alt godt.

Haràḥamán

Prising av Gud

הָרַֽחֲמָן הוּא יִשְׁתַּבַּח בַּשָּׁמַֽיִם וּבָאָֽרֶץ׃

Haràḥamán Hú jištabbàḥ baššamàjim ubaáreṣ.

Den Miskunnsame vere prisa i himmelen og på jorda.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִשְׁתַּבַּח בָּֽנוּ לְדוֹר דּוֹרִים׃

Haràḥamán Hú jitpaàr bánu ledór dorím.

Den Miskunnsame vere prisa blant oss i alle ættledd.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִתְפָּאַר בָּֽנוּ לְנֶֽצַח נְצָחִים׃

Haràḥamán Hú jitpaàr bánu lenèṣaḥ neṣaḥím.

Den Miskunnsame vere æra blant oss i ævers æva.

Bønnfalling

הָרַֽחֲמָן הוּא יְפַרְנְסֵֽנוּ בְּכָבוֹד׃

Haràḥamán Hú jefarnesénu bekhabód.

Den Miskunnsame forsørgje oss med ære.

הָרַֽחֲמָן הוּא יְבָרֵךְ אֶת הַבַּֽיִת הַזֶּה וְאֶת הַשֻּׁלְחַן הַזֶּה שֶׁאָכַֽלְנוּ עָלָיו׃

Haràḥamán Hú jebarékh et habbàjit hazzè veet haššulḥàn hazzè šeakhàlnu ŋaláv.

Den Miskunnsame signe dette huset og dette bordet som vi åt frå.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִתֵּן שָׁלוֹם בֵּינֵֽינוּ׃

Haràḥamán Hú jittén šalóm bēnénu.

Den Miskunnsame gjeve fred mellom oss.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִשְׁלַח בְּרָכָה וְהַצְלָחָה בְּכָל־מַֽעֲשֵׂה יָדֵֽינוּ׃

Haràḥamán Hú jišlàḥ berakhá vehaṣlaḥá bekhol màŋasè jadénu.

Den Miskunnsame sende signing og velstand til alt verket av hendene våre.

הָרַֽחֲמָן הוּא יַצְלִֽיחַ אֶת דְּרָכֵֽינוּ׃

Haràḥamán Hú jaṣlíaḥ et dərakhénu.

Den Miskunnsame gjeve velstand åt vegane våre.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִשְׁבּוֹר עוּלֵֽנוּ מְהֵרָה מֵעַל צַוָּארֵֽינוּ׃

Haràḥamán Hú jišbór ŋulénu mehērá mēŋàl ṣavvarénu.

Den Miskunnsame snarleg bryte åket frå akslene våre.

הָרַֽחֲמָן הוּא יֽוֹלִיכֵֽנוּ קֽוֹמְמִיּוּת לְאַרְצֵֽנוּ׃

Haràḥamán Hú jólikhénu kómemijjút learṣénu.

Den Miskunnsame føre oss med tryggleik åt landet vårt.

Eit tillegg frå vår tid:

הָרַֽחֲמָן הוּא יִתֵּן אַֽחֲוָה בֵּין בְּנֵי שָׂרָה וּבֵין בְּנֵי הָגָר׃

Haràḥamán Hú jittén àḥavá bén bené Sará ubén bené Hağár.

Den Miskunnsame gjeve samhald mellom Saras og Hagars born.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִרְפָּאֵֽנוּ רְפוּאָה שְׁלֵימָה׃

Haràḥamán Hú jirpaénu refuá šelēmá.

Den Miskunnsame heile oss med full og heil heiling.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִפְתַּח לָֽנוּ אֶת יָדוֹ הָֽרְחָבָה׃

Haràḥamán Hú jiftàḥ lánu et jadó háreḥabá.

Den Miskunnsame opne åt oss den vide Handa Si.

הָרַֽחֲמָן הוּא יְבָרֵךְ כָּל־אֶחָד וְאֶחָד מִמֶּֽנּוּ בִּשְׁמוֹ׃

Haràḥamán Hú jebarékh kol-eḥád mimmènnu biŠmó.

Den Miskunnsame signe kvar og ein av oss ved Namnet Sitt.

הָרַֽחֲמָן הוּא יִפְרוֹשׂ עָלֵֽינוּ סוּכַּת שְׁלוֹמוֹ׃

Haràḥamán Hú jifrós ŋalénu sukkàt šelomó.

Den Miskunnsame spreie fredslyet Sitt over oss.

הָרַֽחֲמָן הוּא יְחַיֵּֽינוּ וִֽיזַכֵּֽנוּ לִימוֹת הַמָּשִֽׁיחַ וּלְבִנְיַן בֵּית הַמִּקְדָּשׁ וּלְחַיֵּי הָֽעוֹלָם הַבָּא׃

Haràḥamán Hú jeḥajjénu vízakkénu limót hamMaššiaḥ ulbinján Bét hamMikdáš ulḥajjé háŋolám habbá.

Den Miskunnsame gjeve oss liv og gjere oss verdige til den messianske alderen og til byggjinga av det heilage Tempelet og til liv i verda som kjem.

מִגְדּ֖וֹל יְשׁוּע֣וֹת מַלְכּ֑וֹ וְעֹֽשֶׂה־חֶ֧סֶד לִמְשִׁיח֛וֹ לְדָוִ֥ד וּלְזַרְע֖וֹ עַד־עוֹלָֽם׃
כְּ֭פִירִים רָשׁ֣וּ וְרָעֵ֑בוּ וְדֹֽרְשֵׁ֥י י֝י֗ לֹֽא־יַחְסְר֥וּ כָל־טֽוֹב׃
מַה־שֶּׁאָכַֽלְנוּ יִֽהְיֶה לְשָׂבְעָה. וּמַה־שֶּׁשָּׁתִֽינוּ יִֽהְיֶה לִרְפוּאָה. וּמַה־שֶּֽׁהוֹתַֽרְנוּ יִֽהְיֶה לִבְרָכָה. כְּדִכְתִיב
וַיִּתֵּ֧ן לִפְנֵיהֶ֛ם וַיֹּֽאכְל֥וּ וַיּוֹתִ֖רוּ כִּדְבַ֥ר ייֽ׃
בְּרוּכִ֣ים אַ֭תֶּם לַֽיי֑ עֹ֝שֵׂ֗ה שָׁמַ֥יִם וָאָֽרֶץ׃
בָּר֣וּךְ הַגֶּ֔בֶר אֲשֶׁ֥ר יִבְטַ֖ח בַּֽיי֑ וְהָיָ֥ה יי֖ מִבְטַחֽוֹ׃
יֽי֗ עֹ֭ז לְעַמּ֣וֹ יִתֵּ֑ן יי֓ ׀ יְבָרֵ֖ךְ אֶת־עַמּ֣וֹ בַשָּׁלֽוֹם׃

Haràḥamán Miğdól ješuŋót malkó, veŋosè ḥèsed limšiḥó, leDavíd ulzarŋó ŋad ŋolám.
Kefirím rašú veraŋébu; vedórešé Adonáj ló-jaḥserú khol-ṭób.
Ma-ššeakhàlnu jìh’jè lesobŋá, uma-ššešatínu jìh’jè lirfuá, uma-ššèhotàrnu jìh’jè librakhá, kedikhtíb:
Vajjittén lifnēhèm, vajjókhelú vajjotíru kidbàr Adonáj.
Berukhím attèm làAdonáj; ŋosé šamàjim vaáreṣ.
Barúkh haggèber ašèr jibṭàḥ bàAdonáj; vehajá Adonáj mibṭaḥó.
Adonáj ŋóz leŋammó jittén; Adonáj jebarékh et-ŋammó baššalóm.

Han er eit bergingstårn for kongen Sin og gjer godt mot Sin utvalde, mot Davíd og sæden hans i æva.
«Løvekvalpane er trengjande og svoltne, men Adonájs søkjarar skal ikkje vante noko godt.»
Det vi åt skal mette oss og det vi drakk skal vera til signing ― som det er skrive:
«Og han sette det for åsynet deira, og dei åt og leivde att etter den Eviges ord.»
«Vere de signa åt Adonáj, makar av himlar og jord.»
«Signa den mannen som lit på Adonáj; vere Adonáj hans pålitelege.»
«Den Evige gjeve kraft åt folket Sitt; den Evige signe folket Sitt med fred.»


Mange sefaradím brukar å syngje Bendigamos her.

13: Barékh ברך

Etter Birkàt hammazón:

Leiaren held vinbegeret i handa og seier:

Sabrí maranán:

Con licencia de los señores:

סַבְרִי מָרָנָן

Alle svarar:

Leḥayyim!

לְחַיִּים

Leiaren fortsett:

Barúkh attá Adonáy, Elohénu mélekh haŋolám, boré perí haggèfen.

Bendito tu .A. nuestro Dio Rey del mundo, crian fruto de la vid.

Velsigna er Du, Evige, vår Gud, herskar over Universet, skapar av frukta frå vinranken.

בָּרוּךְ אַתָּה יהוה אֱלהֵינוּ מֶלֶךְ הָעוֹלָם   בּוֹרֵא פְּרִי הַגֶּפֶן׃

Dei som ikkje les høgt sjølv svarar:

Amén.

אָמֵן

drikk 3. vinbegeret (cop. 2002, Skrivarstuå)

Drikk det tredje vinbegeret

Vi lenar oss til venstre og drikk minst 2/3 av det tredje begeret vin (el. druejuice).

Til toppen

Skrivarstuå ©2002–2004 Olve Utne
Oppdatert (Updated) 27. september 2004 / 13. tišré 5765